Om frimärken

Svenska frimärken tillhör enligt många de vackraste och mest intressanta i världen. Men vem bestämmer vad eller vem som ska få äran att bli frimärksmotiv? Vem formger dem? Graverar frimärket? Trycker det? Här får du svar på dessa frågor och många, många fler. Följ med på en resa till frimärkenas förtrollade värld.

Tryckmetoder

Svenska frimärken är kända för sin höga kvalitet och är ofta graverade. Men frimärken trycks också i enbart offset eller i en kombination av ståltryck och offset. Sedan några år tillbaka tillverkas också självhäftande frimärken. Alla svenska frimärken tillverkas vid Postens frimärkstryckeri i Kista utanför Stockholm.

Ståltryck

Ståltryck är äldst av tryckmetoderna och har använts i flera hundra år. Tryckcylindrar med det graverade motivet bestryks med färg, och trycks långt ner i fördjupningarna på tryckcylindern. Vanligen använder man sig av 1-3 färger. Sedan pressas pappret hårt mot cylindern och frimärksmotivet framträder. Genom att låta färgerna överlappa varandra kan man få fram fler färger än de maximalt tre färger som används.

Offset-tryck

Fyrfärgsoffset med fyra tryckverk är det vanligaste sättet att trycka frimärken. Med fyrfärgsoffset finns det ingen begränsning i antal färger. För att trycka ett frimärke i offset måste man först skapa en digital förlaga. Denna överförs sedan till plåtar som placeras i tryckpressen.

Kombinationstryck

Ett kombinationstryck är en kombination av ståltryck och offsettryck som ger färgrika frimärken med djup och tydlighet. På samma papper trycks först offsetfärgerna på frimärket. När offsetfärgerna torkat läggs ståltrycket ovanpå. Ståltrycket (gravyren) används för att framhäva motivet och återge mycket små detaljer som inte skulle gå att visa med enbart offsettryck.

Det graverade frimärket

Om frimärket ska graveras är vägen från förlaga till färdigt frimärke lång och baseras till stor del på månghundraårig hantverkskunskap. I Sverige finns bara ett fåtal frimärksgravörer.

Linjeuppläggning

När förlagan är vald identifierar gravören de bärande linjerna i motivet. På fotografisk väg överförs sedan konturlinjerna spegelvänt till en stålplatta, en daj, och förminskas samtidigt till naturlig frimärksstorlek. Dessa hjälplinjer och förlagan är vad gravören har att utgå ifrån när det egentliga gravyrarbetet börjar.

Gravyr

Med en så kallad gravstickel skulpterar gravören ut alla fina linjer och punkter som får bilden att framträda på stålplattan. I de mörkaste partierna graveras upp till sju linjer per millimeter. Ett streck får inte vara djupare än sex hundradels millimeter och inte grundare än två hundradels millimeter. Till sin hjälp har gravören både lupp och stereomikroskop. Förlagan placeras framför en spegel och motivet graveras inte bara spegelvänt, utan även i skala 1:1. Ett säkert öga, en lika säker hand och ett stort mått tålamod är ett måste för en gravör. Ett enda felaktigt streck och gravyren måste göras om från början. Normalt tar det 3-4 veckor att göra en frimärksgravyr.

Molett

När gravören är klar med sitt arbete härdas den mjuka stålplattan i 800-gradig natriumcyanid. Genom hårt tryck överförs därefter stålplattans gravyr till en liten rulle som kallas molett. Stålplattans spegelvända bild framträder nu rättvänd på moletten.

Tryckcylinder

När moletten är färdig härdas även den. Därefter överförs molettens gravyr till en stor tryckcylinder. Frimärkets storlek avgör hur många som får plats på en cylinder, ofta är det flera hundra. Frimärksbilden blir nu åter spegelvänd och de graverade linjerna nedsänkta. När cylindern monterats i tryckpressen är frimärkena redo att tryckas.

Czeslaw Slania

Gravör Czeslaw Slania (1921-2005)

Hovgravören Czeslaw Slania föddes i Polen 1921. Som yngling kom han in på Konstakademin 1947 och under tiden här blev han praktikant på det polska statstryckeriets avdelning i Krakow. Det var också där han lärde känna gravyrtekniken. Några år senare anställdes Czeslaw Slania vid statstryckeriets avdelning i Lodz och Warszawa och fick 1951 se sitt första frimärke ges ut. Under fem år arbetade han med polska frimärken. I augusti 1956 bosatte han sig i Sverige och här har han verkat sedan dess.

Sitt första svenska frimärke graverade han 1959. För sin konstnärliga skicklighet, för sin snabbhet och för att han är den som graverat flest frimärken i världen kallas han ofta världsmästare i frimärksgravyr. Ur stålet under hans gravstickel har hittills mer än 1000 motiv vuxit fram.

En milstolpe för Czeslaw Slania blev gravyren till hans 1000:e graverade frimärke. Frimärket är världens största graverade frimärke framställt i kombinationstryck och har prisbelönats världen över. Motivet är hämtat ur en takmålning på Drottningholms slott som den svenske barockmålaren David Klöcker Ehrenstrahl målade år 1695. Uppdraget att gravera detta frimärke blev en utmaning både för mästaren och nestorn. Hans stolthet över motivvalet går inte att ta miste på.

- Det finns så många detaljer i motivet - hästar, moln, naken hud, en liten metallbrosch... Det gör graveringen mycket komplicerad - och det älskar jag!

Lars Sjööblom

Gravör Lars Sjööblom (f. 1956)

Lars Sjööblom är Postens ende fast anställda gravör. Han började sin konstnärliga bana på Berghs Reklamskola 1977 och blev därifrån handplockad till Konsthögskolans specialkurs för gravörer. Lars började på Posten 1983 och har under sina drygt 20 år som anställd stått bakom såväl formgivning som gravyr till många vackra utgåvor.

I hans allsidiga produktion ryms många slags motiv, bland annat djur- och naturbilder, konstverk och porträtt.

- Som gravör ställs man hela tiden inför nya utmaningar som det gäller att hitta lösningar på, berättar Lars. Eftersom motiven hela tiden skiftar bjuder varje nytt märke på sina svårigheter.

Under en fjällvandring för nästan tio år sedan plockade Lars Sjööblom med sig den fjällkvanne som blev förlaga till frimärket med samma namn. Fjällkvannemärket tillhör med sin strama formgivning ett av de bättre frimärken Lars Sjööblom gjort, anser han själv. Förlagan tecknades noggrant i tusch och linjerna lades upp precis som den blivande gravyren skulle se ut.

Ett liknande motiv och ett liknande arbetssätt var det som i slutet av 1970-talet förde Lars Sjööblom in i den grafiska konsten. Han gick på Berghs reklamskola i Stockholm och började en dag intressera sig för en torkad solros i klassrummet. Han beslöt sig för att avbilda den, men av någon okänd anledning hoppade han över blyertsskissen och gick direkt från motiv till tuschoriginal. Sättet att arbeta visade sig överensstämma exakt med gravyrtekniken.

Martin Mörck

Gravör Martin Mörck (f 1955)

Båtar är favoritmotiven för Martin Mörck, som bor på Grötö utanför Göteborg och är ute till sjöss mest varje dag. Efter studier vid Guldsmedsskolan och konstindustriskolan i Göteborg kom Martin Mörck tjugo år gammal, år 1975, som praktikant till Arne Wallhorn, en legend inom svensk frimärksgravyr. Martin är en mångsidig konstnär och arbetar också med formgivning. Som frilans har han kommit att arbeta för många olika länder och är en mycket respekterad gravör i Europa och världen.

En av Martin Mörcks favoritutgåvor är "I Columbus kölvatten" från 1992, med tre frimärken som avbildar svenska atlantgående fartyg från 1700-, 1800- och 1900-talen. Uppdraget, att formge och gravera frimärken som skulle uppmärksamma Columbus landstigning i Amerika, inspirerade Martin Mörck till studier och forskningar i olika arkiv och marinhistoriska bibliotek. Motivområdet fartyg var inte självklart, men för Martin som alltid älskat båtar var valet rätt givet. Frimärksblocket med de tre fartygen ser ut som en sammanhängande marinmålning i klassisk stil. Tekniken lade dock hinder i vägen för en stor gravyr där de tre motiven fanns med på samma stålplatta. Därför utförde Martin Mörck tre skilda stålgravyrer som präglades in i kopparcylindern. Sedan graverade han direkt på cylindern alla linjer som förbinder de tre märkena. Och varje linje graverades 32 gånger med samma exakthet! Något liknande hade han aldrig gjort under sina många år som gravör.

Piotr Naszarkowski

Gravör Piotr Naszarkowski (f 1952)

Piotr Naszarkowski är född och utbildad i Polen. Åren 1975-1980 studerade han design, inredningsarkitektur, teaterscenografi och TV-scenografi vid Konstakademin i Warszawa. Efter examen började Piotr arbeta som scenograf. Genom en slump fick han veta att ett jobb som gravör av värdetryck vid sedeltryckeriet blivit ledigt, och så startade Piotr Naszarkowskis bana som gravör. I Polen graverade han närmare tio frimärken. År 1990 debuterade han som svensk frimärksgravör.

I sin gravyrkonst använder sig Piotr Naszarkowski helst av den klassiska linjegravyren, som han lärde sig i början av 1980-talet vid det polska sedeltryckeriet. Yrkesmässigt är Czeslaw Slania läromästaren. Roligast är porträtt, tycker Piotr. Han blev mycket glad när han 1996 fick gravera ett porträtt av Astrid Lindgren, vars böcker han läst som liten. "Porträtt är en annan typ av motiv där det gäller att på ett ännu tydligare sätt behålla originalets karaktär. Man ser ju direkt om det är bra eller dåligt", menar Piotr Naszarkowski.